Soldatnamn

Av Peter Berkesand

Bakgrund

Forskningen om soldatnamnen och dess ursprung är relativt omfattande och bedrivs av bl.a. språkforskare och historiker. Intresset för soldatnamn som ämne är stort och det finns en hel del litteratur utgivet i ämnet. Det mesta som skrivits om soldatnamn är undersökningar av namn vid enskilda regementen eller kompanier men det finns även en del mer djupgående undersökningar som rör hela Sverige.

Litteraturen om soldatnamnen delar i huvudsak in forskningen i fyra olika kategorier:

1. Soldatnamnens ursprung
2. Namntyper
3. Namngivare och namngivning
4. Soldatnamnens direkta och indirekta påverkan på det svenska släktnamnsskicket

Det finns betydligt mer att skriva om soldatnamn. Denna artikel sammanfattar det viktigaste om bruket av soldatnamn i Sverige och till viss del Finland.

Soldatnamn är alla de korta binamn som soldaterna erhöll vid generalmönstringen och som antecknades i rullorna. Binamn, är det namn som soldaten fick utöver sitt egentliga familjenamn, patronymikon. Ett patronymikon bildades av faderns förnamn följt av ”son” t.ex. Johansson.

Alla soldatnamn, som nämns i denna artikel och förekommer i det yngre indelningsverket 1682—1901, finns i Centrala Soldatregistrets databas på webben. Undantaget är soldatnamn som omnämns före 1682.

Soldatnamnens ursprung

Seden att tilldela soldater särskilda soldatnamn, tjänstenamn, och hur den uppkom, har diskuterats ingående genom åren. Det finns inte tillräckligt med arkivmaterial och litteratur för att belägga att bruket av soldatnamn från början användes systematiskt eller att det var reglerat via bestämmelser. De flesta forskare är överens att bruket med soldatnamn vuxit fram succesivt genom åren och var fullt utvecklat en bit in på 1700-talet. Det sista regementet som införde soldatnamn var Jönköpings regemente, där soldatnamn till större del fanns noterade i 1742 års rulla.

Flera forskare har också påpekat att soldater, i en del fall i äldre tider, bar på namn som motsvarar indelningsverkets soldatnamn. Bland knektar på Stockholm slott finns noterat, i en förteckning från 1541, namnen Bagge och Blank. I en rulla från 1552 listas knektar från Konga härad i Småland, där 25% av knektarna hade namn som Bäse, Kyckling, From och Stark. Dalregementet verkar vara det första regementet där ovan nämnda namn fick en mer allmän spridning.

I 1667 års rullor för Kalmar regemente noteras de flesta soldater med förnamn och patronymikon. Det finns dock några korpraler som har särskilda soldatnamn. Vid Dalregementet och Västmanlands regemente hade däremot systemet med soldatnamn slagit igenom full ut redan i de äldsta generalmönsterrullorna.

På 1500-talet förekom binamn i Tyskland och i Frankrike. I Frankrike kom svenskarna i kontakt med binamnen under 30-åriga kriget. De franska binamnen kunde härröra från soldatens hemort, karaktär/egenskaper eller hämtade från växtvärlden.

Det fanns ingen officiell förordning som reglerade att och hur en soldat skulle få sitt soldatnamn. Ett belägg för detta är att bruket av soldatnamn växte fram succesivt vid olika regementen och vid olika tidpunkter på skilda kompanier i samma regemente. I Dalarna och Södermanland fanns emellertid en instruktion för mönstringen från 1690 som bland annat reglerade hur rullorna skulle föras genom att notera ”…de Gemene Kneckter med deras rätte Döpe-namn, jämte Fädernes- och Til-namnen”. Det finns flera förordningar från andra län men sammantaget kan de knappast tolkas som något påbud. Det var först år 1889 man beslutade om en namnbestämmelse i tjänstereglementet för armén.

Fram till 1752 kunde soldater få adliga namn på grund av otydliga direktiv. Adeln motsatte sig naturligtvis detta och stoppade detta ”missbruk” med adliga namn på ofrälse soldater. Den 29 april 1752 skickades ett cirkulärbrev från Kungl. Maj:t till cheferna för armén och flottan. De fick order att vid nästa mönstring ändra i rullorna om någon ryttare, dragon, soldat eller båtsman hade tagit en adlig släkts namn. Man skickade senare ytterligare ett allmänt påbud ”…i nåder förordna det ingen ofrälse man varken av civil- eller militärstånden må vid ansenligt vite bära och bruka några av de tillnamn som både de än substituerande och utdöde adliga familjerna enligt matrikelns innehåll ensamma av kungl. nåd äro berättigade att nyttja och bruka”. Trots det kunde en del soldater erhålla nybildade namn med adlig klang som Gyllenhök, Gyllenkrok, Ståhlberg, Silfverberg och Stålfelt.

Olika namnkategorier

Variationen av soldatnamnen var stor, vilket gör det svårt att få en fullständig överblick över namnbruket. Det finns emellertid flera sätt att dela in soldatnamnen i olika kategorier för att få en bättre helhetssyn. Vi vet inte så mycket hur namngivningen egentligen gick till. Någon tillförlitlig information om soldatens utseende, egenskaper eller vad befälen hade för åsikter om soldaten, har vi heller inte. Det gör det besvärligt att dela in namnen i olika kategorier. En del soldater hade redan ett namn som kan tolkas som ett soldatnamn.

Ett sätt att dela in soldatnamnen i någon form av kategorier, är i språklig formell indelning (tabell 1). Den metoden är också den som kanske är mest accepterade och utan några större problem. En sådan indelning visar att soldatnamnen till största delen hade sin motsvarighet bland de borgerliga släktnamnen.

Tabell 1. Namn i språklig formell indelning.

Kategori	Exempel på namn
Tvådelade och avledda borgerliga släktnamnstyper	Broberg, Molin, Selander
Appellativer (ett substantiv som ger namn åt ett ting/sak)	Hök, Klinga, Flaggstång, Köpman, Smålänning, Sommar,
Adjektiv	Artig, Dryg Modig, Tvär
Imperativiska namn (befallande)	Givakt, March, Körpå, Ståbi
Övriga	Alltid, Bråttom, Haver, Vitlock, Välkommen,

Flera soldatnamn har sitt ursprung i rotenamnet eller orten varifrån soldaten antingen härstammar från eller bor i. Ett förslag till en indelning av ortnamn visar tabell 2. Indelningen ger en god inblick hur soldatnamnen bildades av ortnamn men är dock inte heltäckande eftersom avvikelser kan finnas.

Tabell 2. Soldatnamn bildade av ortnamn.

Exempel på soldatnamn	Förklaring
Holm av Holm, Berg av Berga	Namn som består av ortnamn i nästan oförändrad form
Gräs av Gräsbo, Salva av Salvarp, Skog av Horsskog	Namn som bildas av förleden i ett ortnamn i förändrad eller ringa förändrad form
Bärman av Bärby, Nordin av Nordmyra	Namn som innehåller tvådelade namn, där man hämtat förleden eller första stavelsen (i somliga fall även efterleden) i ett ortnamn. Hit har man fogat t.ex. -man, -berg, -ström osv. eller suffixen -ander, -én, -in, -ling m.fl.
Asp av Äspenbo, Gås av Gässlingsäng	Ett ortnamn som grund för associationsbakgrund vid namnbildningen.

Namngivning

Som tidigare nämnts går det inte med bestämdhet veta hur namngivningen egentligen gick till. Det var med all säkerhet av praktiska skäl som bruket av soldatnamn började användas: för att befälen skulle kunna skilja på knektar med samma patronymikon. Vid generalmönstringen antecknades varje soldat, dragon, ryttare eller båtsman med namn, nummer och kompani i närvaro av en officer. Rekryten hade vid inskrivningen ett patronymikon som namn. En majoritet av forskare inom ämnet är dock ense om att det troligen var befälet som namngav soldaterna med sina särskilda soldatnamn. Namnet skulle vara unikt inom kompaniet. Några argument för detta är:

• Förekomsten av namn inom t.ex. antikens mytologi tyder på en viss bildning.
• Förekomsten av namn med krigiska dygder som Modig, Stål m.fl.
• Soldaten fick karaktäriserande namn som Flink, Vred, Munter etc.
• Befälet namngav soldaten, som stod först i rullan, med namnet Först eller Börje och stod soldaten sist fick han heta Adjö eller Sist.
• Frekvensen av korta enstaviga namn anses tyda på en önskan från befälens sida om korta och uttrycksfulla namn lämpliga vid ordergivning.

Soldaterna verkar ändå ha kunnat påverka sitt namn till viss del. Det framgår av rullorna över soldater från Salbergs kompani vid Västmanlands regemente. Här står att läsa ”Begär att få heta […]” eller ”Begär att få byta namn. Får heta […]”. Soldaterna ville inte bli tilldelade namn som de inte var bekväma med som Geting, Vänlig, Kanin, Abborre och Dunderhake. Det finns flera exempel på soldater som bad att få byta namn. Till exempel på grund av att hustrun inte accepterade att soldatnamnet kopplades till henne i negativ betydelse: ”Här i Alseda bodde en soldat, som hette Rask. Hans käring kallade de Raska, det tyckte hon inte om så han valde namnet Hedin. Då fick hon heta Hedins Raska. ”En soldat som hette Örn bad att få byta namn eftersom hans barn kallades för örnungar.”

Soldaten ändrade inte sitt fadersnamn utan det bar han med sig hela livet vid sidan av soldatnamnet. När en soldat slutade sin tjänst var det brukligt att soldatnamnet övertogs av efterträdaren. Det är en vanlig åsikt är att soldatnamnet följde med roten och efterträdaren till avskedad soldat fick ärva sitt soldatnamn av sin företrädare. Detta skick anses vara undantag eftersom det kunde skifta vid olika regementen. Vid Dalregementet höll man emellertid på traditionerna att namnet skulle följa roten och soldaten fick ärva namnet. Vid en genomgång av 300 nummer i rullorna för åren 1691 till 1806 hade 200 fortfarande samma namn och 100 hade kvar samma namn 1880. Flyttade han inom kompaniet behöll han nästan alltid sitt soldatnamn men avvikelser förekom.

Båtsmän var också indelta soldater och fick även de soldatnamn. Jämfört med armén dröjde det något längre innan bruket av soldatnamn infördes för flottan. Så långt som fram till 1720 fanns fortfarande son-namn inom flottan. Flottan delade ut namn som anspelade på marina termer och namn. Borgarna i städerna ålades också att bilda roten och hålla med båtsmän. Namnskicket i städerna skilde sig från landsbygden och det var vanligt att det förekom son-namn eller andra typiska borgerliga namn. Systemet med stadsbåtsmän försvann i slutet av 1790-talet med undantag av Stockholm som hade kvar sina båtsmän fram till 1842.

Bland soldatnamnen förekommer en mängd olika namn som bildats av vår omgivning t.ex. växt-, djurriket, karaktärsdrag, yrken m.fl. En översiktsindelning, sammanställd av författaren, visar några av alla de namnkategorier som förekommer som soldatnamn (tabell 3) i Centrala Soldatregistrets databas. Tabellen gör inte anspråk på att vara komplett utan ska ses som ett exempel varifrån man hämtade namnen.

Tabell 3. Namntyper för indelta soldater.

Namntyp	Exempel
Karakteriserande namn	Blyg, Lustig, Lång, Menlös, Rödskägg,
Namn som uttrycker förhoppning om krigiska dygder	Djärv (kan även vara djurnamn), Tapper, Ståbi, Modig
Namn bildade till ortnamn	se tabell 2 ovan
Namn på militär utrustning och föremål	Kanon, Krut, Lans, Pik, Svärd
Namn från djurriket inkl. fiskar, insekter	Abborre, Bäver, Geting
Namn från växtriket	Björk, Gräs Lilja, Ros, Tall
Marina namn (främst båtsmän)	Boglina, Köl, Mast, Segel, Stagsegel
Yrkesnamn	Dansare, Skomakare, Smed, Snickare, Timmerman
Redskapsnamn	Boja, Hammare, Slägga, Såg, Tång
Associationsnamn	Lax och Allvar eller Sill och Glad
Namn efter plats i rullan	Adjö, Först, Punkt, Slut
Namn ärvda inom roten	Hassel av Hassle, Berg av Berga
Namn från gudar/gudinnor och mytologi	Apollo, Frej, Janus, Mars, Oden, Venus
Namn på krigare	Ceasar, Daun, Hannibal, Tilly
Namn efter frukter och grönsaker	Citron, Böna, Druva/Drufva, Lök/Löök,
Namn efter bär	Björnbär, Blåbär, Hallon
Namn efter kryddor	Curry, Dill, Salt
Namn efter hus och trädgård	Brunn, Dörr, Fönster, Golv, Lås
Väderstrecksnamn	Norr/Nord, Syd
Franska namn	Adjeu, Bonjour, Courage, Pardon
Tyska namn	Dorff, Rein, Stein, Stern
Fantasinamn	Altigladh, Hackspik, Pinkrus, Styrvolt, Åndrake
Övriga namnformer	En medlem av adliga ätten Bongenhielm blev husar och fick soldatnamnet Bergvall, hans tre söner fick namnen Bong, En och Hjelm. Regementschefen Nordenskiöld namngav tre rekryter efter sitt namn till Nord, En och Sköld.

Några exempel på ovanliga soldatnamn

Utöver ovan namntyper finns otaliga exempel på namnbildningar som brukades vid de olika regementen runt om i Sverige. Många av dessa namnbildningar är minst sagt originella:

Två soldater i Centrala Soldatregistrets databas har fått sina soldatnamn efter två av antikens vetenskapsmän Aristarcus (Aristarcos) och Plato (Platon). Det kunde också hända att två soldater, som var nedtecknade bredvid varandra i rullan, fick namn med inbördes samband t.ex. Stål och Flinta, Krut och Kula, Picka och Hacka. Två soldater i soldatregistret har namn efter benämningen av fornegyptisk kung nämligen Farao och 7 stycken bar det forna persiska kunganamnet Cyrus. Franska fäkttermer finns representerade såsom Prim, Qvint och Qvart, liksom ord för kortspel som Spader, Spaderknekt, Hjärter, Klöfver/Klöver och Ruter. Klöver kan också anspela på ängsväxten och Ruter kan vara en egenskap hos en soldat: det är ruter i soldaten (eller så var det tvärtom att han var lat). Något mer udda soldatnamn är Grafsten som 6 soldater hette vid Upplands Regemente mellan åren 1725 till 1822. Vid Västerbottens regemente fanns några ovanliga namn såsom Beställare, Skottfri, Länsman och Waken. Länsman lever kvar ännu idag som släktnamn. Vid Dalregementet, Orsa kompani fanns soldatnamnen Syrak och Flatterskalle, där Syrak finns kvar idag som släktnamn. Flera soldater hade namnet Vildkatt, Tröger eller Dytting. Det sistnämnda är också benämningen på ett polskt silvermynt under 1600-talet. Kyrkligt klingande namn som Påve och Biskop fanns på bl.a. Västgöta Dals regemente. Vid Andra livgrenadjärregemente i Linköping och Skånska husarregementet fanns soldater med namnet Rustan som lever kvar i dag som släktnamn. Skånska dragonregementet har flera soldater med namnet Öö. Ärbar hette soldater vid Norrbottens fältjägarkår. Namnet Värre var soldatnamn vid bl.a. Västmanlands regemente. Soldatnamnet Rolig bars av en ansenlig mängd soldater. Idag antyder namnet att personen var skojig eller lustig men på 1600- och 1700-talet betydde ordet stilla, lugn, rofull, ostörd.

En del soldater tilldelades namn som idag är rent kränkande och rasistiska. Vid Dalregementet, Mora kompani och vid Gotlands ordinarie båtsmän, fanns namnet Skåpråtta och beskriver troligen soldatens liv i betydelsen som en fattig, usel eller ynklig person. Namn som Tattare hittar vi i Dalregementet Orsa kompani och namnet Neger finns i Andra livgrenadjärregementet och Värmlands fältjägare. Knubb fanns bl.a. vid Västmanlands regemente, Strömsholms kompani och beskrev soldatens kroppsbyggnad, vanligen som kort, knubbig eller tjock. I äldre tider ansågs inte namnen som särskilt nedsättande utan var allmänt accepterade av den stora allmänheten i synnerhet om namnen från början var smeknamn. Troligen var syftet från befälets sida att ge soldaten ett beskrivande namn men som idag uppfattas som rent kränkande. I brist på fantasi kanske befälet antog soldatens smek- eller öknamn som soldatnamn?

Listan på udda och ovanliga namn kan göras lång. Fantasin var stor när det gällde att namnge soldater för att ge dem ett unikt namn inom kompaniet.

De tio vanligaste soldatnamnen i Centrala Soldatregistret

Centrala Soldatregistrets databas på webben är inte bara ett utmärkt verktyg att hitta sina rötter bland indelta soldater, utan lämpar sig även väl för namnforskning på soldatnamn. Databasen har använts för att hitta vanliga och ovanliga soldatnamn till denna artikel. Vill vi veta de tio vanligaste soldatnamnen mellan åren 1682 till 1901 blir databasen det naturliga valet som källa. Tabell 4 visar de tio vanligaste soldatnamnen i Centrala Soldatregistrets databas på webben efter uppdateringen i augusti 2022. Patronymikon, som flera soldater behöll som soldat, är inte medtagna i tabellen utan endast namn som kan klassas som faktiska soldatnamn. Notera att det finns endast ett tvåstavigt namn – Lustig och inga namn med för- eller efterled, där ursprunget kan knytas till en ort eller en rote.

Tabell 4. De tio vanligaste soldatnamnen vid uppdateringen av soldatregistret på webben augusti 2022.

Soldatnamn	Antal
1. Berg	3.031
2. Frisk	2.341
3. Lustig	1.868
4. Holm	1.782
5. Lind	1.777
6. Lund	1.702
7. Blom	1.571
8. Ström	1.404
9. Falk	1.400
10. Flink	1.261

Soldatnamn i Finland

Eftersom Finland hörde till Sverige fram till 1809 infördes även här indelningsverket. En indelt soldat i Sverige och i den östra delen av Finland, hade vanligen inga släktnamn. Det var först på 1800-talet som det blev obligatoriskt bland allmogen. De finska soldaterna fick nya och svenska tillnamn vid försvenskningen, som tog sin början på 1600-talet och fortsatte under 1700-talet. Adeln, borgarna och hantverkarna tog svenska släktnamn och samtidigt började ståndspersonerna att använda svenska språket som hem- och kulturspråk. Officerarna kom från Sverige eller var svenskspråkiga från början. År 1689 bestämdes att svenska skulle vara kommandospråket i de finska regementena.

På 1700-talets första hälft bildades på finska orter, finska tillnamn av ortnamnen. Man valde ett gårdsnamn som grund. Till exempel kunde gården Hirvelä bli soldatnamnet Hirvi, Jurrila blev Jurri och Tickala blev Ticka. Precis som i Sverige togs många soldatnamn ur krigsmaterielen, egenskapsnamn, associeringar till växter och djur etc. Ibland valdes namnen slumpmässigt och det behövdes ingen koppling till soldatens personlighet eller hemtrakt. Man utgick ofta från ortnamnet dit roten tillhörde för att bilda ett soldatnamn.

Det svenska administrationssystemet levde kvar i Finland efter att landet blivit ett storhertigdöme till Ryssland. Det är under den här tiden som svenska soldatnamn blev permanenta eftersom det blev vanligt att civilbefolkningen tog ”riktiga släktnamn”. De svenska soldatnamnen har således haft ett stort inflytande på det nutida finska släktnamnsskicket.

Soldatnamn och det svenska namnskicket

Flera forskare har påpekat att soldatnamn till stor del blev släktnamn. I hur stor omfattning soldaternas barn ärvde faderns soldatnamn är osäkert. De mer militära namnen som t.ex. Kanon, Krut eller Sabel accepterades kanske inte av soldatens barn i någon större utsträckning även om namnen finns kvar i dag som släktnamn. Det var lättare för barnen att anta faderns soldatnamn om han hade ett mer ”neutralt namn” utan någon militär referens.

På 1800-talet blev det allt vanligare att soldater behöll sitt soldatnamn efter avslutad tjänst istället för att återta sitt patronymikon och även barnen kunde omnämnas med soldatnamnet. På så vis kunde en del soldatnamn bli till civila efternamn, och då även sådana som normalt inte brukades i det civila namnskicket, till exempel Hurtig, Modig, Rask, Sabel och Tapper.

När allmogen i slutet av 1800-talet anammade bruket att anta ett släktnamn började soldatnamnen att bli ärftliga. Man tog säkert intryck av det borgerliga bruket av släktnamn, som inte var patronymikon, utan sammansatta av för- eller efterled som t.ex. Nyberg eller Englund. Idag bär många svenska familjer ett soldatnamn som släktnamn och ofta känner de inte ens till ursprunget till namnet. Det vittnar inte minst en slagning i Skatteverkets databas över hur många som har ett visst namn som kan identifieras som soldatnamn. Här finner vi bl.a. Gadd, Hurtig, Hök, Svärd och Örn.

Flertalet gamla soldatnamn har övergivits av uppenbarliga skäl. Namnen kunde uppfattas som löjeväckande t.ex. Abborre, Geting, Dygdig m.fl. Den kanske främsta orsaken var att de flesta soldatnamnen endast skulle användes inom det militära och var inte ämnat att bli civila släktnamn.

Referenser

Blomqvist, Marianne (1988). Från tillnamn till släktnamn i Österbottnisk allmogemiljö. Doktorsavhandling, Helsingfors universitet. Vasa: Svensk-Österbottniska Samfundet.

Centrala Soldatregistret. 2022. https://soldat.elektronikhuset.it/soldatregister/search.sv.aspx, hämtad 2022-09-24.

Entzenberg, Sonja (2020). Smultron, Mynta och Peanut: Ätliga personnamn. I Nyström, Staffan, Svante Strandberg och Mats Wahlberg (red.) Namn och namnvård. Vänskrift till Annette C. Torensjö på 60-årsdagen den 18 november 2020. Uppsala: Uppsala universitet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-420707, hämtad 2022-09-24.

Ericson, Lars (2014). Svenska knektar. Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred. Lund: Historiska media.

Franzén, Gösta (1991). Lilja, Lejon och Lindkvist: en mönstring av östgötska soldatnamn. I Folke Sandgren, Ingrid Ström (red.) Framsynthets ihugkommelse: en vänbok till Sune Lindqvist på 80-årsdagen den 26 oktober 1991. Serie: Acta Bibliothecae regiae Stockholmiensis nr. 51.

Kreüger, Sten (1957). Om soldatnamn, Stockholm: Seelig.

SOU 1960:5. Förslag till namnlag. Betänkande avgivet av Namnrättskommittén.

Svenska Akademins Ordbok, SAOB. https://www.saob.se/.

Sök hur många som har ett visst namn, Skatteverket, https://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namn/bytaefternamn/sokhurmangasomharettvisstnamn.4.515a6be615c637b9aa413027.html, hämtad 2022-09-24.

Tegnér, Esaias (1882). Om svenska familjenamn, i Nordisk Tidskrift för Vetenskap, Konst och Industri, band 5. Stockholm: Letterstedtska föreningen.

Wahlberg, Mats (1990). Svenska soldatnamn. En forskningsöversikt. I Studia anthroponymica Scandinavica, Nr. 8.

Wrangel, Evert, Arvid Gierow, Bror Olsson (red.), (1939). Svenska Folket genom tiderna: Vårt lands kulturhistoria i skildringar och bilder kring sekelskiftet, Tionde bandet. Malmö: Allhem.

Österberg, Carin (1939). Båtmansnamnen i Blekinge och södra Möre. I Blekingeboken, Nr. 17. Karlskrona: Blekinge musei- och hembygdsförbund.